Tillbaka där jag hör hemma

Ja nu har jag varit i hemlandet i en månad. Och Peru känns redan som landet långt bort och längesen... Känns så självklart att vara här nu. Och egentligen är det väl lite väl sent att komma med ett sista inlägg. Fast jag tänker, bättre sent än aldrig. Inte för att det kommer vara många som får ta del av dessa skrivna rader, men det känns alltid bra att avsluta saker:)

Sista tiden i Chiclayo var fin. Fick vara med på den sommarbibelskola som församlingarna anordnande där. Verkligen intressant att se! Fick även medverka lite själv genom att t.ex. vara med och ordna maten- skalade bl.a. potatis med köttkniv:)
Men sista veckan där var ju också en förberedelsetid inför den långa resan hem. Men även om det var oerhörd många mil och många timmar som tillryggalades på vägen hem så gick det väldigt bra. Alla flyg var i tid, mina väskor kom och det krångla aldrig med biljetterna! Det brukar ju vara som gjort för det annars... Men tacksam för att allt gick som smort!
Väl på svensk mark igen var det ju kyla som mötte mig. Gick genom märg och ben när jag kom ut från flyget i den kalla januarikvällen. Min klädsel skapade väl heller inte mer värme direkt- sommarjacka och tygskor. Men härligt att få se snö igen! Och det bästa var ju sen att få krama om mamma, pappa och Debbie! Det är verkligen kontraster som kan ge ljuva stunder. För på samma sätt som det är underbart att äta när man är hungrig och få vila när man är trött, så är det fantastiskt att få träffa sina kära efter att ha saknat de!
Fick 5 sköna dagar i Vänersborg innan det var dags för studielivet i Lund igen. Efter lite om och men fick jag till slut komma tillbaka till sjuksköterskeprogrammet. Så här är jag nu. Pluggar en del, har nära till härliga vänner och njuter av vintern! Varje tid har sin tjusning och det gäller att ta vara på det speciellt positiva med varje del av ens liv. Ibland är det svårt att se det goda, men oavsett vad så finns det alltid grund att glädjas i Honom! Han är min Herde- mig skall då inget fattas! Han leder mig ju på de rätta vägarna!

En sista kram från mig här på denna blogg. Tusen tack för alla kommentarer under tiden jag var där- det betydde oerhört mycket skall ni veta! En varm hälsning kan verkligen ge extra glans, till en annars helt vanlig dag!:)

Ta hand om er alla! Önskar er det bästa! /Beccy