Vardagskänsla i Peru

Peru och livet här känns alltmer som någon form av hemma. Det är skönt! Man börjar t.ex. känna igen gatorna, man hittar till affären och man kan på egen hand ta en taxi... Dagarna ter sig också ganska likadana och man börjar därför hitta sin plats mer och mer. Det börjar kännas som vardag helt enkelt, vilket också underlättar livet här. För det ska erkännas att det inte var helt lätt i början att helt plötsligt ta hand om ett så litet barn. Frågar man fick var: Hur mycket ska man vara med barnet- ger jag honom tillräcklig uppmärksamhet, när ska han sova, hur mycket ska han äta, kan han leka själv? Vilket ansvar det ändå är att se till ett barn. Ett ansvar man förr aldrig behövt att ta...
Kan säga att jag har fått en ännu större förståelse för alla småbarnsföräldrar- vilket arbete de lägger ner! Beundrar de! Och blir samtidigt väldigt tacksam för mina egna kära föräldrar- att de orkade!
Men det känns som man växer med uppgiften och man lär sig nya saker hela tiden. Man lär också känna sig själv bättre. Inser att man annars, som ensamboende student, hela tiden sätter sina egna behov främst... Så det är nyttigt att leva så nära ett barn. Förhoppningsvis kan det då hjälpa en att få lite andra perspektiv- så man inte ser allt från sin egen självcentrerade lilla värld...

Nu är jag dock mest med Joel på f.m. medan mer praktiska uppgifter tar vid på e.m. Efter att ha pysslat runt lite med hur vi ska ha rutinerna varje dag, så har vi nu en "dagsordning" som verkar funka bra. Det innebär att alla tränger vi ihop oss i en taxi på morgonen. Till språkskolan bär det av. Jag har Joel medan de andra har lektioner. Hemma efter tolv igen står jag för maten och efterföljande disk. På e.m. har jag kanske tvättning, handling, städning, eller vad det nu än kan tänkas behöva göras i ett hushåll... Så jag är som ett äkta hembiträde:) Men dessa basala göromål i ett hushåll är även de lärorika, och jag är glad att jag lär mig mer inom detta område:) De är ju trots allt absolut nödvändiga, oavsett hur nedvärderade de är i samhället!

Imorgon blir det dock flytt här. Ett mindre hus skall intagas av oss. Förhoppningsvis kommer vi att trivas och få en fungerande vardag även där:)

Kram på er alla!