Adventstid kom till mitt somriga hus

1:a advent. Det firade vi det även här i Peru. Fast det den där julkänslan och förväntan för vad som komma skall om några veckor, känner man inte riktigt av i vardagen... Men sommaren själv står ju oavbrutet utanför dörren här, så det kanske inte är så konstigt. I helgen som var så reste vi dock bort från Arequipas brännande solstrålar. Istället så spenderades veckoslutet i de norska missionärernas sommarhus, vid stilla havs-kusten. Där var det minsann molnigt, duggregn och lite lätt dis. Mer typisk svensk sommarväder kunde vi inte ha fått. Men vad vi njöt!! Det gråmulna är verkligen något man, som nordbo, har lärt sig att älska. Det är så vilsamt!
Vackert var det också. Det stora väldiga och mäktiga havet, grönskan och fågelsången var härligt att se och lyssna till. Att bada i vågorna och i poolen var heller inget som vädret kunde hindra oss att göra, och strandfikat smakade lika bra inomhus:).
Annars var det återhämtningsdagar för oss. Så vi sjöng långsamhetens lov genom att bara ta dagarna som de kom. Läste lite, spelade fronton (se bild), tog en strandpromenad, samtalade om intressanta saker och lyssnade på musik.


En sak, som fick mig att känna mig som hemma där, var när vi åkte i den taxi som skulle ta oss till en restaurang. Dittills i Peru hade jag bara hört spansk musik överallt. Men i denna taxi strömmande ur högtalarna, på högsta volym, gammal kär 60-talsmusik ut. Det är ju otaliga, ja oräkneliga gånger som man i sin uppväxt har åkt just bil, hörandes på den musiken. Har man en 60-talsmusik-älskande pappa så har man:)

Annars gjorde vi vad vi kunde för att fira första söndagen i advent. Matti släpade med sig datorn så vi kunde lyssna till Hosianna Davids Son, Bereden väg för Herran m.fl. Det var så härligt! Och sen sjöng vi såklart dessa sånger själva. Musik är verkligen något helt speciellt som väcker något särskilt inom en... På något vis så ser man även själva advent mer för vad det är, när man är här. Det som i Sverige många gånger skymmer adventsbudskapet och sedan julbudskapet, upplever i alla fall jag, att det här inte finns på samma sätt. Man slipper t.ex. se all köphysteri som börjar komma igång inför årets julklappsskörd. Och man tänker lite mer efter vad advent är och varför det firas. Så upplever det verkligen som en rikedom att få se ens liv och traditioner ur ett nytt perspektiv för en gång skull:)!

1:a advent innebar också något lite mindre trevligt. Det var avresa. Inte för mig nej, men för min kära vän Silje. Hon skulle hem till sitt Norge igen. Tråkigt att hon har rest, men är samtidigt så glad att hon har funnits här! Det har betytt mycket för mig:)!


Mys på nu där hemma med alla juleljus! Och stressa inte för mycket utan tänk på varför julen egentligen firas! Tar man till sig julens budskap så lovar jag att det slår bra mycket högre än den största julklapp i världen!!:)

Puss och kram från Beccy

Och en liten bild på Elin i vårt lilla kök. Hamburgare och Coca-cola minsann - ingen julmust, pepparkakor eller saffranskransar här inte...