Allting har sin tid...

...livet har sin gång. Ja så är det verkligen. Livet består av olika kapitel, och ännu en gång står jag nu inför slutet av ett sådant. För när det lider mot jul så är det också ett tecken på, att det lider mot sitt slut för mig här i Peru. Jag har visserligen 4 veckor kvar i landet, men faktiskt bara 4 dagar kvar i Arequipa. Resten av tiden kommer att tillbringas 200 mil härifrån, i staden Chiclayo. Där blir det svenskt - peruanskt julfirande tillsammans med familjen Andersson. Ser verkligen fram emot att komma dit!:)
Men inte utan att det känns lite dubbelt att lämna Arquipa. Av det jag hittills har sett i Peru är denna stad absolut den vackraste! Se bara på denna solnedgången över några av Arequipas omgivande berg:

Tycker verkligen om detta ställe! Sista månaden har även vart den bästa här. Man känner sig mer och mer hemma. Lite märkligt då att det snart är slut. Och så känns det väldigt märkligt att veta, att många av de människor som man mött här, kommer man aldrig att se igen. Det är något sorgligt och vemodigt över det...
Men som sagt, allting har sin tid. Livet går vidare. Och det känns ändå som jag börjar bli klar här. Just pga att man känner sig hemma- att man har landat. För de mest vardagliga saker, som i början tog en massa krafter, gör man nu i bara farten. I början var vi helt enkelt tvungna att vara tre vuxna för att kunna hjälpa varandra. Nu kan Matti och Elin klara sig bra själva, men lite uppbackning från en hemhjälp. Därför känner jag mig färdig och då känns det också rätt att åka hem. Gud har ju planerat det hela och inte konstigt då att allt känns som det ligger rätt i tiden. Även om det såklart även här blir speciellt. Att inte träffa framför allt Joel, men även Matti och Elin förstås, på drygt ett halvår kommer att kännas... Ja man märker på ett särskilt sätt, att man lever, när ännu ett kapitel i ens liv avslutas... Man ser ju bara det man ska säga farväl till, utan att riktigt kunna veta vad nästa tid i livet kommer att bjuda på. Men tänker en del på dessa ord som jag läste i en bok: Vi vet inte vad framtiden bär i sitt sköte, men vi vet vem som bär framtiden i sitt sköte! Så tryggt att veta!!

Men denna tid kommer jag ändå bära med mig på många sätt. Det har verkligen varit läroRIKT på många vis! Många tankar har tänkts och nya erfarenheter har gjorts. Det bästa i allt detta är att jag ännu mer förstått hur mycket underbart jag äger i min tro!

Och så blir det ju tid för annat igen. Tid för Sverige, vänner resten av familjen! Tid för knäckebröd, digestivekex, vaniljfil, äppelmuffins och tea i min gröna mugg hemma på skördegatan;). Det är ju inte utan att man gläder sig till det oxå:)

Om det inte blir något mer inlägg innan jul, så önskas härmed alla kära, en välsignad jul!! Vi som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus! Ja julnatten- o, vilken helig natt, vilken helig stund för världen!!

Årets "julkort" på mig och Joel;) Feliz navidad!
/Beccy