måndag 7 september 2009

Levande, leénde, lekande i Lima

Nu ar vi framme och pa plats i Peru! Resan over var av det langre slaget. 24 h fran forsta flygstarten till sista landningen. Men det gick bara fint sa hade inte behovt oroa mig for det inte. Vi kom fram levande! Tack Gud for beskydd!

Har ar saklart allt annorlunda. Mycket nya intryck och ett sprak som man knappt kan ett ord pa. Men det tar sig och man kommer mer och mer in i allt for var sekund som gar:) Blir grymt sugen pa att sjalv lara mig sa mycket spanska som mojligt!

Det som da har hant har pa plats sen vi kom ar att vi har bott har i Lima. Vi blev, nar vi kom, MYCKET val mottagna av de andra missionarerna-fam Andersson och Tina- som finns har i Peru! Tillsammans med de har vi narmare bekantat oss med denna stad och detta land. Och far lov att saga att det ar en speciell huvudstad. MASSOR av bilar som kor kors och tvars. Billig taxi ar det vi tar oss fram pa. Det ar skrammliga bilar som kanns lite halvstabila. Dessutom trycker vi in oss 3 vuxna och ibland 3 barn i en bil utan balte, sa trafiksakert ar kanske inte ratt benamning i sammanhanget...:) Avgaser ar oxa bara fornamnet pa det som omger en nar man star i alla desa bilkoer, som bildas titt som tatt. Men det har sin charm!
Allt ar som sagt nytt och frammande men ocksa valdigt spannande. Darfor moter man ocksa varje ny dag med ett leende pa lapparna! Sen far vi val se hur lange denna "forsta karleken" haller i sig...
Men vi har oxa levt som en prinsar dessa dagar, sa det ar heller inga stora utmaningar vi har brottats med annu. Bott pa fina Hostel, atit ute varje dag, vart och sett lite olika i turistvag...

Fam Andersson har dessutom 3 sa underbart harliga barn! Blev snabbt deras lektant vilket bara var kul!:) Dock vid ett tillfalle nar vi lekte sjorovare kom de 3 okanda och smutsiga hundar. Lovisa och Ester som flickorna heter blev liiite skraja sadar. De borja skrika och ropa. Och Joel som var pa ryggen stamde oxa in i denna skrackslagna sang... Och eftersom jag sjalv inte ar nagon vidare djurvan i allmanhet, och heller inte hundvan i synnerhet, sa hade jag oxa allra helst ropat ut min radsla...:) Men fick agera sa gott jag kunde.. Men det var nog en syn..:)

For ovrigt nagra hojdpunkter sa har langt:
Vattenparken! Konstverk av vatten kan man saga. Ljus, vatten och musik i samklang kan bli maktig varre vill jag lova!
Avocado! Har aldrig tyckt sa mycket om det hemma men har smakar det himmelsk gott!

Ja sa allt i allt kanns det bra! Ser fram emot att komma till Arequipa pa onsdag. Det ar dar vi sa ska bo.
Hoppas ni alla mar bra hemma!
/beccy

2 kommentarer:

  1. Spännande att läsa om ert nya liv! Tänk vad roligt när ni också lär er spanska o kan förstå o kommunicera mer med er omgivning! Scenen med hundarna hade jag förresten gärna velat se, skrattade högt när jag läste om detta:-). Allt gott, Herren vare med er tills vi hörs igen! Kram Magda

    SvaraRadera
  2. Jag instämmer med Magda. Verkligen spännande följa dig och hur ni har det där nere. Och du, det var bönhörelse, med tanke på din oro inför flygresan. Se så bra det kan gå, med Guds hjälp!
    Ser fram emot varje nytt inlägg, och jag tänker på dig och ber för dig var dag.
    Ha det jättebra, och sköt om dig, fantastiska du.
    Kramar - och kära hälsningar från ulle Aaa

    SvaraRadera