De ord som står som överskrift fick jag av min fina johanna-vän. De stod på ett cd-omslag, som hon gav mig. De orden har jag upprepat för mig själv de senaste dagarna. För det känns så tryggt att veta att så är det. Oavsett vad som händer är Gud med. Blir nämligen alltid lite orolig innan jag ska flyga. För det är ju imorgon vi flyger! Tänk om vi störtar? Det för mina tankar till döden. Klart man blir lite skrämd då. Men egentligen har man ju inget att oroa sig för. Som Hannah läste igår innan vi skulle sova: Lever jag, så lever jag för Herren, dör jag så dör jag för Herren. Så är det verkligen. Det är tryggt att kunna vila i det.
Känns annars fortfarande väldigt overkligt alltihopa. Fattar det inte. Vi ska till Peru. Men har heller knappt hunnit tänka på det. Det har vart fullt upp sista dagarna. Servering på bröllop i lör- där festen hölls i en lada! Vackert värre men t.ex. rinnande vatten fick hämtas i ett intillliggande stall... En rolig prövning må jag säga (standarden i Peru blir nog rena lyxen i jämförelse med det;)) Sen har det vart farväl till många fina vänner. Kusiner, numera gamla klasskamrater, kära kompisar. Inser att jag har så många rika relationer! Och många är så söta och ger mig små avskedsgåvor! Böcker, vindruvor, nötter, små kort, bjuder på fika, har avskedsmiddag m.m... En har det ju för bra alltså:) Är så tacksam!
Nu är det sista kvällen och natten i Sverige 2009. Ja om allt blir som det är tänkt. Det känns som sagt inte så. Men det är så... Märkligt.
Om Gud vill och vi lever så ses vi till våren! Kommer sakna er alla! Tid för avsked. Farväl Sverige!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar