På plats i Arequipa

Vi är här. Den plats vi den närmaste tiden kommer kalla hemma. På ca 2400 m höjd ligger denna stad. Snö (!) ser man på de högsta bergstopparna. Men här i staden är det sol från klarblå himmel så gott som varje dag. Så det är vackert! Bostaden vi har nu den första månaden är heller inte den enklaste boning precis. Nej snarare en lyxkåk skulle jag vilja påstå;) Så det är inte det man kanske tänker klassiska missionärsmarker...:)

Det har vart skönt att komma på plats efter intensiva dagar i Lima. Men livet här kunde kanske börjat bättre. Jag och Joel mår bara bra, men både Matti och Elin är sjuka. Feber, förkylning och problem med magen. Just nu är de faktiskt hos läkaren båda två. Så hoppas och ber att det inte ska vara något allvarligt! Men de verkar ändå vara vid gott mod. Nu har vi dessutom helgen på oss att vila innan deras språkstudier sätter igång på måndag.

Eftersom missionärsparet alltså har sett bättre dagar är det nu jag som får fixa lite. Jag är deras husmor, som Matti sa;) Lagar mat, diskar, tar hand om Joel. Man känner sig behövd och det är tacksamt. Jag har ju kraft så:)

Vi får ta en dag i taget.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Vilken tröst vad än som kommer på. ALLT ju vilar i min Faders händer. Skulle jag som barn väl ängslas då?!...